Maj

Har du ängsfröer och inte vill vänta till hösten så kan du så dem nu. Jag har hittills tre delar av trädgården öronmärkta som äng. De är planterade med lite olika fröblandningar, både inköpta och insamlade, och på en av dem har jag också satt ängspluggplantor. I alla tre sådde jag 2019 in höskallra, den som engelsmännen kallar ”Meadow maker” (”ängsskapare”). Skallran är en parasit på gräs och förekommer naturligt i ängsmarker där den håller gräset under schack. I teorin hämmar den gräsets tillväxt och gynnar därmed de mer konkurrensvaga ängsväxterna. Det ska bli spännande att se resultatet av detta framöver.

Maj är en härlig månad då det händer massor i trädgården. Växter som bina gillar och som börjar blomma i maj hos mig är exempelvis aubrietia, olika blåklockor, gemsrot/vårkrage, gullviva, kirgislök, liljekonvalj, maskrosor, revsuga, rododendron, rosenbräcka, rosmarin, rödblära, rönn, stockros, svartkämpar, tulpaner, vallört och äpple. 

Jag vet inte i vilken utsträckning tulpaner besöks av bin, kan inte minnas att jag sett dem göra det. De finns med på en del listor över biväxter och eftersom de är så vackra och liksom hör till den typen av trädgård jag har, så har jag ändå satt ganska många tulpanlökar. Först i höstas satte jag fleråriga varianter, efter att den hårda vägen fått lära mig att väldigt många sorter inte återkommer åren efter de har blommat. Nu hoppas jag i gengäld att de botaniska tulpanerna (som de märkligt nog kallas) ska trivas och på egen hand sprida sig framöver.

Den torra sommaren 2018 dök det plötsligt upp massor med svartkämpar i min ”gräsmatta”. Ett typiskt ogräs tänker nog de flesta. Till min stora glädje besöktes de flitigt av bin, och det var lustigt att se stora humlor balansera på de små och rangliga stänglarna. Så svartkämparna har fått vara kvar, förstås.

Maskrosor är ännu en viktig växt för flera bin men som alla med gräsmatta traditionellt aktivt bekämpar. Låt bli det, eller låt åtminstone en del vara kvar. Det är dessutom en ren nyttoväxt, vars blad kan användas som sallad och man kan till och med göra vin på den. Vill du ge dig själv en riktig utmaning så försök artbestämma vilka maskrosor du har på tomten!

Ännu en art som av många ses som ett problem är revsuga, detta då den vandrar iväg och bildar reviga bestånd som kan täcka stora ytor. Hos mig är den väldigt välkommen, jag har både den naturligt förekommande och någon inköpt sort från handeln. Revsugan är välkommen av flera skäl, inte minst på grund av dess popularitet hos bina. Den har vackra blommor, bladen fungerar som marktäckare och den trivs även i delar av min trädgård som är skuggig och torr, traditionellt den kanske svåraste platsen att etablera något på. Dessutom är den semi-vintergrön, bladen är med andra ord gröna hela vintern om inte det blir väldigt kallt.

Har du ett stenparti, en stenmur eller något liknande så kan du som jag skatta dig lycklig. Har du det inte så är det ganska enkelt åtgärdat. Samla ihop stenar av olika storlek och skapa dig ett stenparti, det finns på nätet, i böcker och i tidskrifter massor med tips för den som är lite mer beräknande och vill planera hur du ska göra.

Jag har både stenmur och stenpartier, och de utgör element i trädgården som går att utnyttja på många sätt. För det första utgör de (mer eller mindre) naturliga boplatser för många djur, inte minst bin, som uppskattar de håligheter och rum som bildas av stenarna. För det andra ger det oss trädgårdsägare en mycket fin möjlighet att plantera särskilda växter. Allsköns kryddväxter och en hel hög av olika andra växter trivs ypperligt i stenpartier. Förutom att man själv har direkt nytta av kryddorna så älskar inte minst bina blommorna av till exempel aubrietia, kattmynta, bräckor, rosmarin, fetknoppar, kärleksört, isop, anisisop, timjan och lavendel. Att dessa dessutom blommar under olika tider på året och flera av dem kan fås att blomma kontinuerligt genom skörd eller beskärning, gör att ett stenparti både pryder sin plats och gör rejält med nytta för både folk och fä.

I maj är det äntligen dags att så på friland. Ettåriga växter som esparsett och gurkört har jag gjort plats för på en yta där de får växa upp mellan tidigtblommande arter som krokusar, tulpaner och vårstjärnor. Trivs gurkörten fröar den av sig rikligt på egen hand vilket är ytterst trevligt då det kanske är den allra bästa dragväxten för bin. För alla växter som ger nektar tar det en viss tid innan de fylls på igen efter att de tömts av besökande insekter. Ingen annan växt står sig vad jag sett när det gäller hastigheten som gurkörtens blommor kan återbesökas av bin.

Oxtunga sår jag också ut direkt under maj men på och intill mina mer sandiga partier. Tanken är att det på sikt ska bildas ett sandigt parti med utöver oxtunga även andra torrmarksväxter som trift, blåeld, olika väddar och strimsporre, flera av dessa börjar för övrigt också blomma under maj.

Under månaden börjar jag förkultivera riddarsporre inomhus och det är bästa tiden att dela snödroppar. Snödroppar bildar med tiden ruggar som blir så täta att de konkurrerar med sig själv. När de helt blommat över rekommenderas därför delning av dem. Detta görs enkelt genom att gräva upp dem, bryta loss delar av dem och plantera om dem på annan plats. Inte bara mår de bra av detta utan du får också mycket snabbare en spridning av dem i trädgården.