April

Sälg kan börja blomma redan i slutet av mars men normalt är det april som är sälgens månad. Den är tillsammans med andra arter i släktet Salix några av de allra viktigaste blommande bidragen till bina. Kanske är samtliga tidigtflygande bin mer eller mindre beroende av sälg. Därför har jag satt en hansälg i trädgården, trots att det finns ganska gott om sådana i omgivningarna. Ett varningens finger här: var varse att en del sorter som finns till försäljning i handeln, till exempel hängsälgen Kilmarnock, är steril och därför inte producerar något för bina. 

När sälgen börjar blomma och det, som hos mig, samtidigt finns bara fläckar med sand eller väl upptrampade, sandiga stigar, kan det bli ett härligt surr. Varma aprildagar kan jag med en kopp kaffe i handen njuta av kolonier med olika sandbin och deras parasiter svävflugor och gökbin som bjuder på fartfylld underhållning.

Hos mig har det varje år varit flera frostnätter under april, några år -10 grader eller mer. Det kan också vara det rakt motsatta, så epitetet ”aprilväder” har sin plats. Detta gör det förstås svårt för bina, men det är å andra sidan allt mer som blommar och hjälper dem att överleva något bakslag.

En del växter som började blomma i mars fortsätter göra så, exempelvis jordviva, julros och olika nunneörter. Jag har också några olika lungörter vilka alla uppskattas mycket av bina. De blommar också länge och i omgångar. Röd- och vitplister utnyttjas också men ses som många som ogräs och tas därför bort av många, gör inte det! De är vackra, tåliga och nyttiga för flera arter bin.

Under slutet av mars och i april blommar vårlök (Gagea), en mycket viktig födokälla för tidiga bin. Det finns flera vilda arter av vårlök i landet, jag har än så länge bara några små bestånd i ”gräsmattan”, men jag gynnar dem genom att låta de blomma ut och vissna ner innan gräset klipps. Förhoppningsvis kommer ”gräsmattan” under våren på sikt att bestå av ett hav av blommande vårlök (och andra lökväxter). På andra håll i trädgården är det gult av svalört och vitt av vitsippa, någon fördel ska man ha av att ha en naturtomt som fått sköta sig själv under lång tid! 

Mellan lungörterna och nunneörterna med mera i mina ”woodland”-partier börjar under april vårärten blomma. Det är en mycket trevlig, närmast småbuskliknande ärtväxt som ganska sällsynt förekommer naturligt i rika lundmiljöer. Blommorna besöks flitigt av både bin och fjärilar och är värdväxt för bland annat den utsökt vackra smalsprötade bastardsvärmaren.

På baksidan av huset har jag närmare 100 m2 blåbär, vilka tidiga vårar börjar blomma i slutet av månaden. Det är då ett otroligt surr av flera arter humledrottningar och glödsandbin vilka attraheras av de mycket små, men tydligen högt uppskattade blåbärsblommorna. 

I april frösår jag inomhus fler biväxter som måste förkultiveras innan de senare planteras ut, som blåeld, fingerborgsblomma, akleja, riddarsporre och luktärt. Min chili, dels sådda i januari dels övervintrade, får dagtid börja åka ut i uterummet. När solen står på blir där riktigt varmt och då dörren är öppen börjar rummet få de första bibesökarna. Rödmurarbi har jag på tomten men mest ser jag dem när de förirrar sig in i uterummet.

Vid den här tiden börjar det bli helt överfullt av plantor som jag under vintern sått och förodlat inomhus. Innan de ska utplanteras härdar jag dem i uterummet, som inte är uppvärmt. Genom åren har jag fått lära mig den hårda vägen att det lönar sig med tålamod: sätt inte ut dem permanent innan de riktigt kalla nätterna är förbi. Redan varma dagar i mars kan jag dock flytta ut en del plantor tillfälligt, för att ta in dem igen över natten. På så vis grundlägger jag en högre överlevnad när de väl sätts ut.

I april är det läge att beskära bimagneterna lavendel och buddleja, men också för att ta sticklingar. Har du till exempel riddarsporre är det enkelt gjort att vid basen på årets skott skära av dessa för att på så sätt skapa fler. Låt dem stå i en väldränerad men fuktig kruka tills de fått rötter. Tyvärr är riddarsporre mycket omtyckt av mördarsniglar så jag har svårt att få växten att trivas. En del år går det bra, andra är det gott om sniglar och då kan riddarsporrarna blir helt uppätna. Därför har jag nästan uteslutande riddarsporre i stora urnor där jag bättre kan övervaka dem.

När marken torkat upp är det dags att faga (röja/rensa) de ytor av trädgården där detta är lämpligt. Hos mig är det några små ytor av äng, eller snarare det som ska bli äng, samt min ”gräsmatta”. Jag har sått och satt pluggplantor på tre olika platser med lite olika förhållanden, men det kommer att dröja en tid innan det ser ut som äng. Bina älskar det åtminstone, särskilt sandbina som bygger i öppnade blottor i marken. 

Det som under fagningen krattas bort slänger eller bränner jag inte utan det läggs istället på hög någonstans i trädgården eller i en särskild lövkompost. Förhoppningsvis till fromma för de arter som behöver lite ”skräpighet” att bygga bo i. Både jordhumlor och glödsandbin har jag oavsiktligt stört när jag rört runt i liknande högar, så nytta verkar de ge.

Precis som man kan bygga bihotell för att gynna en del arter bin (se Mars) så kan man även ge humlorna hjälp på traven med mer eller mindre konstgjorda boplatser. Hushumla kan bygga bo i fågelholkar medan jordhumlor gillar gnagarhål. Har du inga sådana kan du till exempel prova att gräva gångar och peta in lämpligt bomaterial. Det finns andra tips också, som upp-och-nervända krukor; sök på ”humleboritning” eller liknande så får du se. Jag har aldrig själv gjort sådana bon, humlorna har så många naturliga boplatser här.