Tandsandbi på gullris.

Stockrosor börjar blomma tidigare under sommaren men fortsätter göra så länge. Bin som besöker dess blommor blir helt pudrade av pollen vilket kan se lustigt ut. Det finns flera arter stockrosor och en mängd färger såväl som sorter, men undvik som vanligt de som har fyllda blommor då bina inte kommer åt dessa. Stockros är för övrigt ännu en klassisk torparväxt och förökas enkelt från frön. Har du inga stockrosor så plocka på dig fröer från dem när du ser dem, de hittas enkelt längs gator inne i städer, som i de äldre kvarteren i Lund.

I augusti börjar olika senblommande astrar att blomma. Det finns flera ganska lika arter att skaffa i handeln, jag har börjat sätta flera ihop som börjar blomma vid olika tidpunkter. Tanken är att ha blommande astrar från augusti in i åtminstone oktober. Höstaster nämns av många som en bimagnet men den bör du undvika då den är en högriskart. Lyckligtvis finns det även för den flera fullgoda alternativ som brokaster, torpaster och skogsaster.

Om du odlar grönsaker kanske du i augusti skördat något och har plats över i trädgårdslandet? Så då in exempelvis gurkört, honungsfacelia eller blodklöver. Med lite tur så hinner de blomma och efteråt kan du gröngödsla med dem där de står. Olika sorters klöver och honungsfacelia är mycket bra biväxter, gurkört kanske den allra bästa. Åtminstone visar olika studier att ingen annan växt fyller på sina förråd lika snabbt igen efter att ett bi besökt dess blommor. Gurkörten är ettårig men om den trivs fröar den av sig och återkommer.

I mina ängspartier och i ”gräsmattan” är det nästan som mest liv nu. Inhemska och av insekterna extremt uppskattade arter som åkervädd, ängsvädd och gullris blommar sedan en tid och in i september. Ska du etablera en ny äng rekommenderas det att göra det nu eller i september. Ängsväxter har bättre förutsättningar nu eftersom det är fuktigare än på våren. Resultatet ska bli små bladrosetter som står sig över vintern vilka sedan när våren kommer har ett försprång jämfört med vårgroende plantor.

Jag har flera mindre delar av trädgården öronmärkta som äng. De är planterade med lite olika fröblandningar, både inköpta och insamlade, och jag har också satt pluggplantor. I alla delarna inklusive min ”gräsmatta” har jag sått höskallra, den som engelsmännen kallar ”Meadow maker” (”ängsskapare”). Skallran är en parasit på gräs och förekommer naturligt i ängsmarker där den håller gräset under schack. Med andra ord hämmar den gräsets tillväxt och gynnar därmed de mer konkurrensvaga ängsväxterna. För att maximera chansen att skallrornas fröer inte försvinner med höet samlar jag först in skallrornas frökapslar för att så ut dem efter att jag lyft bort det slagna höet.

Har du gott om krukor eller andra behållare med plantor som nu börjar tappa sin geist? Har du dessutom en slant över kan du köpa växter som alunrot, gyllenlack och kärleksört. Dessa blommar länge, gynnar bin och är väldigt fina i urnor av olika slag. De går förstås fint att plantera direkt också, men med dem i urnor av olika slag kan de placeras där det för stunden är tomt. Missade du att göra det i juli kan du även nu dela irisar, lungört, vivor och en del andra perenner.