Se skillnad på bin, getingar och flugor

Se skillnad på bin, getingar & flugor!

Det är inte alltid så enkelt som det låter att se om det är ett bi eller en annan typ av insekt man har framför sig. Inte minst flugor gör sitt bästa för att luras, till och med humlor kan för ett ovant öga förväxlas med humlelika blomflugor. En del tycker det är svårt att skilja på bin och getingar, andra fascineras av ”bin med snablar”, vilka i själva verket är svävflugor! För att ge en hjälpande hand presenterar vi här en guide till hur du kan se om det är ett bi eller något annat.


Tips!
Orkar du inte läsa allt så scrolla direkt till slutet för sammanfattningen av vad som skiljer bin, getingar och flugor.


Bin
Bin tillhör liksom myror och getingar insektsordningen steklar. Alla våra bin är mer eller mindre håriga, många med en rejäl päls. De har tydligt avgränsade ögon, med ett öga på var sida av huvudet. När bina inte flyger ligger vingarna fällda ovanpå kroppen. Det kan vara svårt att se på en del riktigt håriga arter, men bin har likt getingar en avsmalnad midja, vilken är tydligast på hannarna. Antennerna är långa och vid närmare granskning ledade i 12–13 segment. Bortsett från en del arter som gökbin och snylthumlor så samlar alla arters honor pollen på benen eller på buken. De arter som samlar in pollen med benen gör så på bakbenen och därför har det bakre benparet mycket fler och tydligare borst. Detta kallas för pollenkorgar och saknas på flugor och getingar. Pollenansamlingarna är tydliga i olika färger beroende på vad som samlats in. Exempelvis är sälgpollen klargult medan pollen från vädd är rödaktigt.


Humlor
Vem älskar inte humlor? Dessa fluffiga och ulliga djur är alltid välkomna, och de allra flesta vet också hur en humla ser ut. Humlor är större och kraftigare med mer päls än de flesta övriga bin samt har iögonfallande breda, bjärta band och rumpor. Det finns dock några fallgropar. En del solitärbin kan vara lika stora som mindre humlor och det finns humlelika blomflugor som gör sitt bästa för att leva upp till just epitetet ”humlelika”. Få bin är dock så tydligt kontrastrikt tecknade som humlorna. Blomflugor flyger annorlunda, har kortare antenner och deras ögon sitter ihop. Se vår guide till de vanligaste humlorna i skånska trädgårdar här!

Bin har ett öga på vardera sidan av huvudet och ledade, långa antenner. Humlor (t.v.) är stora, mulliga och har behåring som gör att de ser ut att ha päls. Tambiet (mitten) är utöver humlorna det enda sociala biet i Sverige. Sälgsandbi (t.h.) med insamlat, gult pollen från sälg. Solitärbin kan vara allt från tydligt större än tambin till blott några millimeter långa. Observera att bilderna i denna guide inte är skalenliga utan förstorade där det är möjligt för att visa detaljer.

Honungsbi
Honungsbiet (tambiet) är på många håll det i särklass vanligaste biet eftersom det i ett enda samhälle kan finnas 30 000 bin. Det säger sig själv att bor man nära en biodlare med bikupor så är chansen stor att det är just tambin man ser. Det är utöver humlorna det enda sociala biet i Sverige, alla övriga är solitära. Eftersom honungsbiet är så vanligt är det bra att lära sig hur det ser ut, innan man ger sig in på de 200 arterna eller så av de solitära bina. Honungsbiet är i jämförelse med humlor mindre och smalare, bakkroppen är mer cylindriskt formad med en spetsigare bakdel och pälsen är kortare än humlornas. Svårare kan det vara att skilja honungsbiet från några solitärbin. De allra flesta är dock mindre eller till och med betydligt mindre än honungsbina. Är man osäker kan man titta på ögonen, finns det hår i ögonens kanter är det nästan undantagslöst ett honungsbi.

Solitära bin
Titta närmare på bina i din trädgård och du kommer snabbt att inse att det inte bara rör sig om en art utan av en mångfald av arter. Vissa är pyttesmå, bara några millimeter långa, kanske uppmärksammar du först dem inte alls, eller inser inte att de också är bin. En del är närmast helsvarta, andra är bjärt färgade eller skimrar i grönmetallic i solen. En del ser ut som ”typiska” bin, andra är mer getinglika, medan några påminner om humlor. Mångfalden av bin är häpnadsväckande när man väl tittar närmare på dem!

Det finns mer än 200 arter solitära bin fördelade på nästan 30 släkten i Sverige, så att det finns stor variation är inte så märkligt. Utöver vad som beskrivits ovan om hur bin ser ut så gör den stora mångfalden att det är svårt att enkelt beskriva vad som utmärker solitärbin. Därför kan det vara enklare att istället utesluta att det är en humla, tambi, fluga eller geting. Se vår guide till de vanligaste solitärbina i skånska trädgårdar

här!

Det finns över 200 arter av solitära bin i Sverige så det är inte förvånande att de varierar i utseende. Oavsett storlek och färg har de alla tydligt separerade ögon, långa antenner och vingarna ligger vikta över kroppen. Storblodbi (t.v.) och sälggökbi (mitten) representerar arter som parasiterar på andra bin och har färgsättningar som gör de något mer liknar rovsteklar eller getingar. Glödsandbiet (t.h.) är ett vanligt och vackert bi i trädgårdar i södra Sverige och känns enkelt igen då det i flykten ser ut som en flygande, glödande cigarettände.

Getingar
Getingar av alla arter är normalt enkla att skilja från bin då de saknar tydlig behåring, har en ännu mer uttalad midja (getingmidja!) samt har smalare vingar som hålls längs kroppen. Undantaget gäller en del gökbin, vilka liksom getingarna är tecknade i gult och svart och förefaller sakna hår. Gökbina är dock i allmänhet mycket mindre än getingar, har ofta även röda inslag samt lägger vingarna ovanpå kroppen. Vid en närmare granskning kan man se att både getingar och gökbin trots allt faktiskt har viss behåring, men den är tydligare på bina.

Väggmurargetingen (t.v.) är en solitär geting till skillnad från vår största geting, bålgetingen (mitten), som är social och bygger stora bon. När de inte flyger håller getingarna vingarna utefter kroppen. Stekelflugan Physocephala rufipes (t.h.) parasiterar på humlor men liknar mer en geting.

Flugor
Flugor är inte steklar och har därmed ingen gadd och endast ett par vingar, till skillnad från bina som har två, men detta kan vara svårt att uppfatta. Många flugor har en färgsättning som liknar bin eller getingar vilket är ett sätt att lura rovdjur. 

Blomflugor, svävflugor och stekelflugor är exempel på artgrupper som liknar bin eller getingar och som dessutom besöker blommor. En del flugor gör sitt bästa för att till och med flyga likt bin, men med bara lite erfarenhet kan man se på flyktsättet om det är en fluga eller ett bi. Flugorna står periodvis stilla i luften och gör snabba manövrar i sidled som bin inte gör.

Blomflugor
Blomflugor kan vara håriga och rätt stora, några av dem är vid en första anblick mycket lika humlor. Tittar man närmare ser man att antennerna är korta och närmast fjäderlika, och att ögonen sitter nästan eller helt ihop. Bins antenner är ogrenade och deras ögon sitter tydligt separerade, ett på var sida av huvudet. En del blomflugor påminner om getingar, tigerblomflugorna har gjort detta till en konst, genom att vid fara sträcka fram sina framben och vips, ser det ut som de har antenner som getingar.

Svävflugor
Om du hittar bon av solitärbin är chansen hög att du också ser svävflugor. De parasiterar nämligen på bin och ses när de letar efter ingångshålen. Svävflugorna har en lång ”snabel” och är rejält håriga, närmast pälsbeklädda liksom många bin. De är otroligt skickliga flygare, försök följa dem med blicken när de i ena stunden pilar av och an, för att plötsligt stå helt stilla i luften och i nästa ögonblick helt byta riktning

Bred narcissblomfluga (t.v.) är en av flera blomflugor med ett humlelikt mönster. Blomflugan gul glasvingefluga (mitten) visar flugornas stora ögon och deras korta antenner. Den stora svävflugans (t.h.) flykt är fascinerande att följa! De parasiterar på solitärbin och hittas därför flyga runt och inspektera bibon i sandiga marker som i slänter och på stigar.

Andra steklar
Steklarna är en otroligt artrik ordning med många familjer, bara i Sverige finns det över 8000 arter. Ungefär 800 av dessa är gaddsteklar, där bin, getingar och myror ingår. I gruppen finns utöver bin och getingar flera steklar med varningsfärger i svart, gult och rött, exempelvis rov- och vägsteklar. Men förutom att de till viss del har liknande mönster är de inte så lika i övrigt, honorna har till exempel vanligen en mycket lång äggläggare och bakkroppen är närmast absurt utdragen och smal.

Sammanfattning


Bin
Det finns ungefär 270 arter bin i Sverige. En del är färggranna, andra är mer diskret tecknade som sobersandbiet på bilden. Det finns extremt små arter på bara några millimeter såväl som stora humlor. De är vanligen tydligt håriga och ser därmed ut att ha päls. Antennerna är långa och tittar man noga ser man att de är ledade. Ögonen är tydligt separerade. De fyra vingarna ligger vikta över bakkroppen.

Getingar

Det finns 50 arter getingar i Sverige. De är huvudsakligen tecknade i gult och svart. De har hår men dessa är inte uppenbara och ser aldrig ut som en päls. Antennerna liknar binas. Ögonen är liksom binas separerade men skiljs från dessa på en ”inbuktning”. De fyra vingarna ligger till skillnad från binas vikta längs med kroppen.


Flugor

Det finns massor med flugarter i Sverige, exempelvis över 400 arter blomflugor. Behåringen är vanligen inte uppenbar. Antennerna är mycket korta och inte sällan fjäderlika. Ögonen sitter nästan eller helt ihop. De två vingarna hålls vanligen snett ut från kroppen. Undantag finns: en del arter gör allt de kan för att likna steklar och dessa kan då ha tydlig päls och hålla vingarna över kroppen. Även dessa har dock flugornas ögon och antenner.